5 saker jag tycker är töntigt, på gränsen till lite halvt patetiskt ibland.

1. Folk som blottar hela sitt privatliv på facebook. Ja du gillar uppmärksamhet, okej vi förstår.
2. Folk som är överdrivet puttinuttiga med sin partner över facebook. t.ex. när man skriver " ååååh x många dagar, y många år, z många sekunder osv. med älskling. Älskar dig määäääst <3 sen 7 miljarder hjärtan på det. Alternativt måste skriva i varandras loggar att dom älskar varandra hela tiden. Ja okej, ni älsar varandra, jättebra! Men om ni nu har så perfekt förhållande som ni verkar ha, varför måste ni då söka bekräftelse hos andra? Kan ni inte bara skriva det i chattten annars?
3. När man fejkar leg för att komma in på krogen. Seriöst, va inte så sjukt desperata.
4. När man går på den officiela studenfesten, vi har en sån i Karlstad iaf, och man inte tar studenden. Det är som att gå på någon annans födelsedag och fira sig själv
5. När någon lägger ut en bild på sig själva, får en kommentar av en kompis som lyder typ "åh vad fin" och så svarar man: "jag är ful"-ish. Om du nu tycker att du är så ful på bilden, lägg inte ut den. Klappträ.

följ mig och mitt oerhört intressanta liv på twitter. exklusivt bara idag. 75% rea. jag lovar. inget öppet köp. tack och hej.

klicka här

If I had my own world
I'd fill it with wealth and desire
A glorious past to admire
And voices of kids out walking dogs
Birds, planes, trees, cleanest cars

If I had my own world
I'd love it for all that's inside it
There'd be no more wars, death or riots
There'd be no more police, packed parking lots
Guns, bombs sounding off

If I had my own world
I'd build you an empire
From here to the far lands
To spread love like violence

If I had my own world
I'd build you an empire
From here to the far lands
To spread love like violence

Let me feel you, carry you higher
Watch your words spread hope like fire
Secret crowds rise up and gather
Hear your voices sing back louder

If I had my own world
I'd show you the life that's inside it
The way that it glows when you find it
The way it survives with it's families
Friends or it's enemies

Let's make this a new world
I swear you can go if you want to
I know that you have that within you
Inventing the first clean and usable
God's greatest miracle

If I had my own world
I'd build you an empire
From here to the far lands
To spread love like violence

If I had my own world
I'd build you an empire
From here to the far lands
To spread love like violence

Let me feel you, carry you higher
Watch our words spread hope like fire
Secret crowds rise up and gather
Hear your voices sing back louder

Let me feel you, carry you higher
Watch our words spread hope like fire
Secret crowds rise up and gather
Hear your voices sing back louder

Let me feel you, carry you higher
Watch our words spread hope like fire
Secret crowds rise up and gather
Hear your voices sing back louder

Let me feel you, carry you higher
Watch our words spread hope like fire
Secret crowds rise up and gather
Hear your voices sing back louder

Jag är en såndär person som har koll på allt. Jag kan mitt eget schema utan och innan, fram och tillbaka, upp och ner. Jag vet varje vecka vad vi ska ha på idrotten, jag kommer till och med ihåg vem som har elevledd lektion. Jag vet hur långa raster vi har, jag vet vad våran nya rektor heter, jag vet när den börjar på skolan också, jag vet att vår samhällslärare är nyanställd, jag vilken sal vi är i på julavslutningen, jag vet en hel massa saker. Jag har liksom koll på allt.

FÖR MIN EGEN SKULL!
Det absolut värsta jag vet är när folk frågar mig saker som dom egentligen borde ha koll på själva, enligt mig. T.ex. Klasskamrat (väldigt fult ord): Karin när börjar fysiklektionen?
Min hjärna: HADE DU HAFT ETT EGET SCHEMA I DIN KALENDER SÅ HADE DU VETAT!
Min mun: Kvar över

Eller:
Karin när är det kemiprov?
Hjärnan: Snälla söta rara människa, skriv ner det själv istället för att förlita dig på mig.
Mun: Vecka 8

Eller:
Man får ett sms: Karin, när börjar vi imorn?
Hjärna: Gå in på internet och kolla själv ärthjärna
Sms-tumme: 9.30

Eller:
Karin, vart är matteprovet?
Hjärna: E20
Mun: Jag vet inte
person: *Blir grinig*

Det sistanämnda exemplet stör mig mest, när folk tar för givet att man ska veta åt dom. Nej vänner och ovänner, jag håller koll på allt för min egen skull. Inte för eran skull. Och jag är 100% säker att det finns fler i er omgivning som känner så.

Ja nu har jag ordkräkts lite.
Puss

Har ni tänkt på vad många julklappar man egentligen får? Har ni tänkt på hur ovärda många av dom är? Har ni tänkt på vad mycket saker vi får som vi egentligen inte behöver? Har ni tänkt på vad många julklappar vi köper som folk glömmer bort eller inte använder? Har ni tänkt på vad man kan göra för alla dom pengarna egentligen?

Jag har tänkt på att vi är ganska otacksamma i den här delen av världen, vi vill bara ha och ha och ha istället för att ge. Och om vi ger så ger vi något ovärt. Något som personen ifråga skulle klara sig utan.

Därför uppmanar jag er att lägga era julpengar på julklappar som spelar roll, och då menar jag inte att ni ska bry er lite extra om vad ni ger bort, utan att ni ska ge en julklapp som gör skillnad. På Unicef.se kan man köpa julklappar som spelar roll, som gör skillnad. Jag uppmanar er alla att köpa era julklappar till nära och kära på liknande sidor, istället för att köpa någon liten prydnadsgrej till farmor, köp ett myggnät till en familj där malaria finns, eller näringstillskott till ett barn som behöver det mer än vad farmor behöver sin lilla prydnadsgrej. Det är inte speciellt dyrt men det räddar liv och det gör skillnad. Många bäckar små vet ni.

Nu vänner. Bered er på bitterhet över julen. Jag ska vara sjukt ärlig med er nu. JAG ÄR SÅ SJUKT OTAGG PÅ JUL ATT JAG VILL KRÄKAS. Varför? Jo jag har väl insett att julen inte alltid är röd och mysig och panduro-härlig. Mums. Och till alla er där ute, det är så sjukt okej att vara bitter på jul. Det är okej ett var otagg och vilja gömma sig i ett hål och dö. Det är helt okej <3

Ibland gör livet det EXTREMT svårt att faktiskt tro på Gud. Att faktiskt kunna tro att någon där någonstans har tänkt, att det faktiskt kommer bli bra. Men är det inte ändå då som det är viktigast för oss att hålla kvar vid tron? Är det inte när livet är som jobbigast, viktigast att hålla kvar? Att kunna hämta styrka från sin tro är inte en självklarhet. Det är något man måste känna efter, eller lära sig eller vad man ska säga. Det här inlägget har verkligen inget sammanhang what so ever. Men ja, så kan livet vara ibland. Helt osammanhängande och svårt att förstå



Även om vi inte ser vägen, kan vi tro och hoppas på Dig

Allt som Du har sagt,
allt som Du lovat
kommer att ske,
förr eller senare.
Allt som är bestämt,
det som står skrivet
kommer att ske,
förr eller senare

Ibland gör livet det EXTREMT svårt att faktiskt tro på Gud. Att faktiskt kunna tro att någon där någonstans har tänkt, att det faktiskt kommer bli bra. Men är det inte ändå då som det är viktigast för oss att hålla kvar vid tron? Är det inte när livet är som jobbigast, viktigast att hålla kvar? Att kunna hämta styrka från sin tro är inte en självklarhet. Det är något man måste känna efter, eller lära sig eller vad man ska säga. Det här inlägget har verkligen inget sammanhang what so ever. Men ja, så kan livet vara ibland. Helt osammanhängande och svårt att förstå



Även om vi inte ser vägen, kan vi tro och hoppas på Dig

Allt som Du har sagt,
allt som Du lovat
kommer att ske,
förr eller senare.
Allt som är bestämt,
det som står skrivet
kommer att ske,
förr eller senare

Varför lägger man upp bilder på sig själv och skiver "ignorera"?
Varför tror man att man är vuxen när man är 14?
Varför lägger man ut bilder i svart-vitt och skriver en liten "dikt" till?
Varför lägger man ut hela sitt privatliv på facebook?
Varför drabbades jag helt plötsligt av dyslexi och får skriva om varenda rad?
Varför ska jag lära mig derivator?
När i hela mitt liv kommer jag ha användning av att jag vet hur man räknar ut hur många mol det är på 3 gram koppar?
Varför gick jag natur?
Varför va  jag helt ensam när brandlarmet i skolan?
Varför vet mina nya rekotorer hur jag ser ut?

Varför vi som föddes på 90-talet hade en bättre barndom än dom som föddes på 00-talet
- Hallå, vi växte upp under Harry Potter eran!
- Vi hade riktiga barnprogram, inget Hannah Montana och sån skit som gjorde oss utseendefixerade
- Vi blev fjortisar när vi blev 14, inte när vi va 8 år
- Vi slipper det nya skolsystemet
- Vi träffade faktist våra kompisar istället för att chatta med dom

Det är Bonde Söker Fru, Ensam mamma söker osv osv.... Vad vill sånna människor med sitt liv? Typ "Nej, men om man skulle ta och hångla med några främlingar i TV ändå". Eller alla katastofala reality såpor, Big Brother, Paradise Hotel osv osv... Ni fattar. Varför vill man vara med där? Mediakåta människor.... Om man ska vara känd ska man väl vara det för att man är bra på något. Typ sjunga, spela teater, skriva musik etc. Nu blev det mycket förkortingar på en gång kände jag.... Men ah, ni fattar grejen. Skämma ut sig i TV, bra grej. Fem av fem toasters

Om Gud är vår far och han är kung. Gör inte det oss alla till prinsar och prinsessor?